älskade lars.

jag måste ju på nått sätt få lite sverigekänsla over here så vad är inte bättre än att lyssna på lite lars winnerbäck? det är exakt vad jag har gjort de senaste dagarna och jag tror nog aldrig jag kommer tröttna på den karln. alla & då menar jag ALLA hans låtar är sjukt rörande och bra.  

ur en av mina favoriter;

Jag har nog lärt mig att gå hem
På alla sätt, från alla ställen
ensam bortåt vägen
Jag har en trogen gammal vän
som väntar mig om kvällen
som ställer upp i alla lägen

Som en apa på min rygg
som ett spöke i min hjärna
som jag aldrig riktigt kommer undan

Du har så underbara ord
Du kan le så att jag smälter
Du kan ge så jag tar åt mig
Jag skulle gärna ha ditt mod

Jag skulle gärna ha din kärlek
men jag vänder här, förlåt mig

Och om du saknar mig ibland
så kan du släcka alla lampor
för jag finns nånstans i mörkret

Men nu ringer telefonen
Det är dags för mig att gå
Det är nån som vill att jag ska komma hem
Det är min gamla vän demonen
I sin tysta, mörka vrå
Hejdå! Vi kanske ses nångång igen

Du kan väl ringa mig ibland
Jag pratar gärna sönder
alla torra, gråa nätter

Jag är så rädd att komma fram
nån annanstans, å' jag samlar
på tur- och retur-biljetter

Jag vill ha fria vägar ut
Jag vill ha kakan som jag äter
kvar på bordet hela långa livet


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0